Min NYA hårfärg och frisyr
1 år av mig liv ! ! !
har varit kanske av det sämsta av alla min år här på jorden!
25/2 - 08 Dog min lilla Elias
1/9 - 08 Hade ett tidigt missfall, det var första dagen av älgjakten så Rickard var borta.
7/1 -09 dog Alvar (rickards pappa) av cancer, han fick diagnosen för 2 år och 2,5 månader sen.
Vilket nästa ingen visst om, han ville ha det hemligt.
13/1 -09 Dog lilla Jonahtan
28/1 -09 VI fick veta att jag har en svag livmoderstapp.
Vilker innebär att vi kanske inte kan få levade barn.
Om det inte går nästa gång med ett cerklage.
Kommer jag aldrig att få biologiska barn.
Båda jag och Rickard har förlorat vår nära familjmedlemar och våra barn under 11 måander.
De här har varit ett rent helvet Och det är inte över än.
Att inte veta om man kommer att kunna på biologika barn är jätte jobbigt.
Jag vill bara veta för det som är så jobbigt är ovissheten.
Jag vet att det är det finns fortfarande chans att cerklage kommer att fungera så man måste ju tro det.
Men det där går lite fram och tillbaks.
Ibland tror man så mcyket att det är inget att oroa sig för, för att det kommer att gå bra, men nästa minut känns det som att det inte kommer att gå vägen.
MEn vi måste se framöver. Det går inte att hela tiden se bakåt, kolla på de tråkiga som har hänt.
Så resaten av 2009 hoppas jag kommer vara bättre....
Att vi kommer att köpa ett hus.
Och renovera huset, vilket jag se fara imot jätte mycket.
Åka på någon resa under semester i sommar.
Det har inte rikigt bara varit dåligt det senaste året.
Maria födde lille Viktor i april.
Marie födde lilla Ella på julafton.
Vi fick en sista sommar i Östanbäck med att vad det innebär.
Jag och Rickards förhållade har blivit starkar efterr allt det här.
Nu kan vi klara allt, känns det som.
Vi har också fått två söner, det kasnke låter konstigt att det också är på den bra sidan.
Men det känns så, och fast det är döda nu så är det ändå mina söner.
Och jag älska dom lika mycket som om de skulle liva.
PUSS PÅ ER! ! !
Varit hos läkaren!
Men jag vet inte riktigt vad det betyder. Jag är SÅ RÄDD för att förlora en sen graviditet igen.
För att se döda barn är jätte jobbigt specielt eftersom det är mina egna.
Samtidigt som jag aldrig ha sätt några vackare barn. Det är jätte konstiga känslor som kommer upp det är så mycket sorg samtidig som är en sån glade över att VI två har gjort ett sånt fin baby eller att vi huvudtaget kunde göra såna här fina människor. Men sen stor sorg att dom inte får växa upp, inte uppleva livet tex. leka i lekparken spinga på ängen vid farfars hus, första kyssen eller att uppleva kärlek.
Att jag och R inte få se hur deras liv här på jorden skulle bli. Mina tre små änglar kommer jag och R komma ihåg och jag hoppas att deras framtida syskon kommer att få uppleva livet på jorden.
För vad som än händer i våra liv så är det ändå värt att leva.
Kanske kan vi inte få barn (Biologika) men det finns så många barn som behöver föräldara av olika anledningar och jag är öppen för det. Men det är klart att man kommer vara ledsen om det blir så att jag inte klara av att bära ett barn.
Men jag måste försöka hoppas att vi får barn oansätt hur de kommer till oss.
För de kommer att vara SÅ älskade och inte bara av jag och R utan av alla runt oss som också har varit delaktiga i den här resan. Det är inte lätt för vår föräldra, syskon, syskonbarn eller vänner heller de har också längtat och dröm om våra babysar!!!!!!
Varför jag skriver det här!! Jag fick frågan !!
Har du några barn??? (Idag)
Jag säger att jag inte har några barn men jag har fött 2 st, Elias i 17 veckan (25 feb -08) och Jonathan 20 veckan den (13 jan -09)och haft ett tidigt missfall 1 sep -08.
Varför jag inte säger något är ju för att det är så jobbigt att berätta hela tiden.
Men varje gång jag säger att jag inte har några barn så gör det lite ont i mig för det är ju inte sant.
Minnerna av mina söner är så starka. Och jag saknar dom så.
Men för många anser att missfall inte är riktiga barn, vilket gör mig jätte arg..
För mig är dom lika mycket mina barn som alla andra som har livade barn...
Jag har ändra bärit dom i flera månader... Känt dom varje dag.
Älskar er Elias och Jonathan!!!!
TVÅ VECKOR SEN FÖRÄNDRADES LIVET!!
Det kom en ljus röd strimma blod när jag gick på toa.
Kan inte förstå att för två veckor sen vara jag fortfarandra gravid och trodde att jag skulle få en babys den 8 juni (Jonathan var beräknad till det datumet).
Men så blir det inte, han är nu kremerad och ligger i en vit urana som det står JONATHAN, med ett kors längst upp.
Det är så tragiskt att livet gör så här mot oss i igen. Det borde vara vår tur nu, efter ha gått i igenom ett sent missfall och ett tidigt under det senare året.
Vi vill inget annat än att få en babys.
Vi har längtat och jag har drömt om det här så länge nu.
När man har hunnit vara gravid så länge hinner man fantisera hur det kommer att bli till sommaren
och vad vi ska göra, köpa och hur kul det kommer att vara ledig från jobbet och få vara mammaledig i 1- 1,5 år.
Och nu vet in inte änns om jag kommer att hunna födda ett levade barn. Allså att jag kan bära barnet tills det blir tillräkligt stort att barnet kan överleva utan för livmodern... Det här känns jätte jobbigt.
Vet inte hur jag ska klara av det. Jag försöker vara stark för alla men det är inte lätt.
För alla runt omkring vill att man ska vara det. Men jag är inte på länga vägar OK. Och vet inte när jag kommer att vara det.
Kanske inte förän vi får barn. För vad vi än gör så tänker att på det här hela tiden. Vi kan slösa tid på annat ett tag men det ända vi vill är att få barn.
Barn, villa och bli en riktig svenson familj.
Vi har varit och kolla på många hus, och nu på tisdag börjar en budgiving som vi ska troligen var med i. Huset är i behov av renovering (hur mycket vet vi inte riktigt) men det är på perekt område istan. Samma område där jag jobbar och ännu närmare jobbet blir det för Rick.. också..., Så på¨det sättet är det ju perefkt...
men om vi ska försöka bli med barn kan vi inte göra det under renoveringen för att kommer inte kunna hjälpa till alls för jag kommer att vara sjukskriven för jag får inte lyfta eller göra något anstränganade för då ökar risken att livmoderstappen öppnar sig och det blir missfall.
Och det VILL VI INTE.
Älskar er, mina barn Elias och Jonathan.
Puss på er!!
/ Mamma
Alvar
Den 7/1 kl. 11.30 dog Rick... pappa. (svärfar)
Det här är det som stod om honom i tidningen. Vilket blev väligt fint.
Alvar, avled lugnt och stilla onsdagen den 7 januari på Skellefteå lasarett efter en tids sjukdom.
Alvar, som blev 68 år, var född och uppvuxen i Söderbodan som enda barnet till Knut och Beda Persson.
1960 träffade Alvar sin blivande fru Karin och de fick tillsammans två söner, Robert och Rickard.
Alvar började på Skega i Ersmark 1962, och där arbetade han fram till pensionen.
Hans stora intressen var jakt och fiske samt att vara ute i skog och mark.
När Alvar fick vara på hemstället i Söderbodan trivdes han som allra bäst. Han var alltid gästvänlig och tyckte om att ha sina nära och kära omkring sig. Att få bli farfar till Rebecca och Isabelle var en höjdpunkt i livet, och glädjen var stor då han fick tillbringa tid med dem.
Många var de stunder då hans underfundiga humor lockade till glada skratt.
Alvar var alltid omtänksam och ställde gärna upp för andra.
Sorgen och saknaden är stor men Alvar kommer för alltid att leva kvar i våra hjärtan genom de många och ljusa minnen som vi har.
JONATHAN
Jonathan vara 26 cm, vägde 255 g och hade 2,5 cm långa fötter. och även han var hur fin som helst.
Elias (föddes 25/2 -08) var ju inte riktigt så här stor. 20 cm , vägde ca 145 och hade ca 1cm stor fötter.
De tror att båda som här missfallen beror på livmodertappen inte kan hålla. vilket inte är så bra. För dom kan sy i hop, vilket dom gör i vecka 14-16 men det igreppet kan leda till missfall. och dom vet inte om det kommer att hålla tillräktigt längs så att baby har en chans att överleva. Babyn måste bli minst 24 veckor. Det bästa om jag kan var gravid tills vecka 28.
Så just nu är livet för oss inte så bra.
Vi måste nu gå igenom det här igen.
Vilket är ju jobbigt som helst.
Och den här gången vet vi inte om vi kommer att kunna få några barn. Som överlever.
En Julklapp
Några kort jag tog på julafton.
CHIPTinda världen snällaste och finaste hund!
Rickard
Magen v.17
Jag tror att det är en pojke. Jag kallar alltid magen För HAN.
Jag har redan gått upp nästan 8kg, vilket gör mig rätt nervös, för hur mycket kommer att bli i slut ändan.
Ella
15 Veckan ! !
Jag och R väntar barn igen. Är i 15 veckan. Om två-tre veckor är jag i den veckan som Elias dog i. Jag är liv rädd att det här barnet ska dö också.
Vi har försökt att få barn rätt länge nu utan att lyckas, det är inte det att jag inte blir m,ed barn utan alla graviditeter slutar i missfall.
Det är inte heller så att jag röker eller äter sånt jag int ska.
Jag har varit JÄTTE noga med sånt, även innann jag blev med barn första gången.
Några veckor efter att Elias dog så såg jag en gravid tjej som stod och rökte, jag flippade helt ut och gick fram tilll henne och tjälde ut henne. Vilket jag inte skulle gör nu, fast jag tycker att det är jätte fel.
Men just då hade hela livet fallit ihop och jag kunde inte förståå att min babys skulle dö, men hon som stod och rökt hoch fick behålla sitt barn.
Det är inte så att jag vill att någon ska råka ut för det som hände mig och många andra, för det är jätte jobbigt.
I alla fall längtar jag tills jag kommer över den 22 veckan. Då skulle det börja kännas lite tryggare.
Fast om jag fick skulle jag säga att jag längtar till juni då babysen är fött. Så jag vet att vi får ett levade barn den här gången *LÄNGTAR EFTER DET SÅ MYCKET*
Min kusin ska få sitt andra barn i april och min tremenning ska få vbarn i början av januari.
Helgen ! ! !
I fredags var jag hos frissan Malin. Hon klippten och färgade håret,. det blev jätte fint tycker jag.
Vi hittade också ett hus som vi ska fara och kolla på. På Sörböle. Vi har kollat på hus rätt länge men hittar nästan aldrig något som vi vill ha. Vi är väl rätt kräsna, men det är ju bra för vi ska ju bo där mycket länge. Vi vill ju bo på alhem, norrbölke eller sörböle. Alla områden där ddet är som dyrast. men det är därför det är närmast till våra jobb.
Färgade E hår på kvällen. Och lockade det. Det blev jätte snyggt.
På lördag var vi hos Sofia och festade. Hade faktist riktigt kul.
På Söndag var i ut och gick..
Ska fara på IKEA på torsdag. Ska köpa en spegel.
Restan av det här vill jag ha, men jag vet inte om jag har råd just nu. *ler*
Gillar verkligen den här Tavlan men den kostar ca 1200 kr. Kanske lite för dyrt för mig just nu.
Behöver Två nya lampor till sovrummet.
1 SEPTEMBER
Den första september. Fick jag ett missfall igen.
Vi hade bara vetat det i några dagar typ en vecka.
Vi var väl i 5-6 veckan.
Det var tråkigt att få ett till, men den här gången var det inte lika jobbigt.
Men det var väl därför det var VÄLIGT överraskande
för den här var den första månaden vi inte försökte att bli gravid sen i mars-april.
Så det här kom lite som en lite chock att jag vara gravid.
Vi trodde inte det så vi gjorde fem test i fem dagar innan vi känner att vi var säkra att jag var gravid.
Några dagar senare fick jag en blödning. Trodde först att det bara var en lite blödning,
En sån hade jag vid den tiden när jag var gravid med Elias.
Men dagen efter förstod jag att det var ett missfall en veckan senare träffade jag min läkare
som jag har på kvinnomottagningen och han gjorde ett ultraljud
och den vissade att jag hade rätt att det var ett missfall.
Om gravaiditeten hade gått bra hade barnet kommit i slutet av april eller början av maj.
Jag hoppas bara att det går bra nästan gång. *LER*
Ha det bra !!!
Norrland!!!
I dagens sysslor !!
Vi har semester, så mycket har vi inte att göra, men idag har vi varit och ätit vedeldad stenugns pizza (kebab pizza)
det var gott! ! !. Vi satt ute för idag är det första dagen på vår semester det faktist har varit sol och ca 20 grader varmt.
(har haft semester i 2 veckor.) Och dom veckora har det regnet och regnet. Väligt trist. *suck*
Sen har vi duschat hundarna Tindra och chip. Och så var vi ute och körde blir i typ 3-4 timmar.
Vi såg en stor/fin älg hona, vi såg ingen kalv men den är äv troligen lite längre in i skogen.
För det är ju inte så längre sen älgar kalvade. Så dom är ju rätt rädda om dom. 
I går var på stans festival. Förfestade hos några kompisar hade jätte kul. Sen på festivalen var det inte så kul,
jag missade bandet jag ville se *typist* men jag fick ialla fall en Langos. Älskar det!
Fritterad bröd med vitlöksgräddfil, ost och rödlök....**mums**
Viktor ?!?!?
Min kompis fick den 22 april på morgon en son till ska troligen heta Viktor. Deras andra barn!
Våran lilla Elias!
Efter detta utvecklade jag en så kraftig infektion (blodförgiftning)att jag också kunde ha dött...
Jag kan inte förstå att allt det här har hänt...
Jag hade varit orolig att jag skulle få missfall... men drygt en vecka innan det här hände både jag och pappan, börjat tro att det kommer att gå bra och att ingen kommer att hända... och så händer det...
Det är helt otroligt, det går inte att förstå...
Vi är helt förstörda... och just nu känns det som det aldrig kommer att bli bara... Att begrava vår lilla Elias är så jobbigt, att var 24 år och måsta begrava sitt barn, den känslan går inte att bestriva Han var så efterlängtad... jag har drömt om det här i flera år.
Jag saknar min mage, att inte känna något som rör sig och sparkar i magen och att prata med han som jag gjorde varje kväll...
Ibland glömmer jag bort mig och för en sek. tror att jag fortfarande är med barn. Dom stunderna då jag kommer på att jag inte är det är så tunga.
Älskar dig, Elias... och vi kommer alltid ha en plats i våra hjärtan för dig... Vi kommer inte att glömma dig...
