lollyyy

Den måndag 25/2 ungegär vid 16.00 födde jag, elias hemma i min säng. Jag var i 18 veckan av graviditeten. Min älskade lilla pojke var inte levade. Men han var och är den vackraste jag någonsin sätt. Han var 20cm lång vägde 141g, hade 1cm långa fötter och han hade min näsa.
Efter detta utvecklade jag en så kraftig infektion (blodförgiftning)att jag också kunde ha dött...
Jag kan inte förstå att allt det här har hänt...

Jag hade varit orolig att jag skulle få missfall... men drygt en vecka innan det här hände både jag och pappan, börjat tro att det kommer att gå bra och att ingen kommer att hända... och så händer det...
Det är helt otroligt, det går inte att förstå...
Vi är helt förstörda... och just nu känns det som det aldrig kommer att bli bara... Att begrava vår lilla Elias är så jobbigt, att var 24 år och måsta begrava sitt barn, den känslan går inte att bestriva Han var så efterlängtad... jag har drömt om det här i flera år.

Jag saknar min mage, att inte känna något som rör sig och sparkar i magen och att prata med han som jag gjorde varje kväll...
Ibland glömmer jag bort mig och för en sek. tror att jag fortfarande är med barn. Dom stunderna då jag kommer på att jag inte är det är så tunga.

Älskar dig, Elias... och vi kommer alltid ha en plats i våra hjärtan för dig... Vi kommer inte att glömma dig...