Cancer!
Idag är även dagen vifick veta att min farfar har cancer.
Fast man hade förståt den så känns det JÄTTE jobbigt.
Och han är gammal men det är ändå MIN farfar.
Varje gång sånt här händer känner man verkligen sen stor tyngd.
Jag tänker på farmor som fick veta att hon hade cancer och sen dog av det en vecka senare!
Känner en stor oro över att det ska hända igen!
Kanske blir det inte nu, men det kommer ju hända, det är så jobbigt att ha de som är sjuka i cancer, för det är en sån plågsamt! Har träffat många med det, men in jobbet går det bättre att hantera när det är ens familj är det så mycket svårare! Jag har ju haft tur med att haft mina farmor, farfar, mormor och morfar. Många får inte äns träffa de, jag minnas alla väl. Men farfar är ju den sista i hans generation på pappa sida. På något sätt är det en trygghet att ha äldre människor runt sig tycker jag.
Men det är ju bra att han får hjälp nu. Så att han inte behöver ha så ont!
Och kanske behöver han inte må jätte dåligt hela tiden som han kvar.
Det är kommer var en jobbig tid faröver för hans barn och deras andra halv, men även för barnbarn och barnbarnbarn.
