Varit hos läkaren!

Hon säger att mina sena missfall beror på en försvagd livmodertapp. Så nästa graviditet måste de sätta ett cerklas. Risken för missfall och att barnet födds förtidigt är rätt stor. Hon kunde inte säga, hur många procent eller likande men, hon sa att hon inte skulle föreslå det här om det inte finns chans att det kunde gå vägen!
Men jag vet inte riktigt vad det betyder. Jag är SÅ RÄDD för att förlora en sen graviditet igen.
För att se döda barn är jätte jobbigt specielt eftersom det är mina egna.

Samtidigt som jag aldrig ha sätt några vackare barn. Det är jätte konstiga känslor som kommer upp det är så mycket sorg samtidig som är en sån glade över att VI två har gjort ett sånt fin baby eller att vi huvudtaget kunde göra såna här fina människor. Men sen stor sorg att dom inte får växa upp, inte uppleva livet tex. leka i lekparken spinga på ängen vid farfars hus, första kyssen eller att uppleva kärlek.
Att jag och R inte få se hur deras liv här på jorden skulle bli. Mina tre små änglar kommer jag och R komma ihåg och jag hoppas att deras framtida syskon kommer att få uppleva livet på jorden.
För vad som än händer i våra liv så är det ändå värt att leva.
Kanske kan vi inte få barn (Biologika) men det finns så många barn som behöver föräldara av olika anledningar och jag är öppen för det. Men det är klart att man kommer vara ledsen om det blir så att jag inte klara av att bära ett barn.
Men jag måste försöka hoppas att vi får barn oansätt hur de kommer till oss.

För de kommer att vara SÅ älskade och inte bara av jag och R utan av alla runt oss som också har varit delaktiga i den här resan. Det är inte lätt för vår föräldra, syskon, syskonbarn eller vänner heller de har också längtat och dröm om våra babysar!!!!!!


 
Mamma och pappa älskar er, våra tre änglar! Puss på er

Varför jag skriver det här!! Jag fick frågan !!

Har du några barn??? (Idag)
Jag säger att jag inte har några barn men jag har fött 2 st, Elias i 17 veckan (25 feb -08) och Jonathan 20 veckan den (13 jan -09)och haft ett tidigt missfall 1 sep -08.


Varför jag inte säger något är ju för att det är så jobbigt att berätta hela tiden.
Men varje gång jag säger att jag inte har några barn så gör det lite ont i mig för det är ju inte sant.

Minnerna av mina söner är så starka. Och jag saknar dom så.
Men för många anser att missfall inte är riktiga barn, vilket gör mig jätte arg..
För mig är dom lika mycket mina barn som alla andra som har livade barn...
Jag har ändra bärit dom i flera månader... Känt dom varje dag.

Älskar er Elias och Jonathan!!!!


VARDAGSRUMMMET !!!!

Har varit på EM idag. Hittade den perekta möblen till vardagsrummet.
Skulle vilja ha en tavla övanför. Vet precis vilken´kan kolla om jag hitar den...

SOHO Buffé högblank vit
Pris: 4.995 kr

Hittar inte tavlan jag vill ha!!



Jag har redan om här möblerna i vardagsrummet!!!



CANTON TV/musikbänk vit högblank, Bredd 240 cm, Djup 59 cm, Höjd 36 cm
Pris: 4.695 kr


Det är inte den här soffan, men väligt lik.
Vår är mörk brun men divanen är på andra sidan.

Det där soffbordet har vi i vardagsrummet ! ! !



IKEA, LACK Vägghylla 199kr

TVÅ VECKOR SEN FÖRÄNDRADES LIVET!!

Imorgon kväll är det två veckor sen jag upptäckte att det vara något fel, med graviditeten.
Det kom en ljus röd strimma blod när jag gick på toa.
Kan inte förstå att för två veckor sen vara jag fortfarandra gravid och trodde att jag skulle få en babys den 8 juni (Jonathan var beräknad till det datumet).
Men så blir det inte, han är nu kremerad och ligger i en vit urana som det står JONATHAN, med ett kors längst upp.
Det är så tragiskt att livet gör så här mot oss i igen. Det borde vara vår tur nu, efter ha gått i igenom ett sent missfall och ett tidigt under det senare året.
Vi vill inget annat än att få en babys.
Vi har längtat och jag har drömt om det här så länge nu.

När man har hunnit vara gravid så länge hinner man fantisera hur det kommer att bli till sommaren
och vad vi ska göra, köpa och hur kul det kommer att vara ledig från jobbet och få vara mammaledig i 1- 1,5 år.

Och nu vet in inte änns om jag kommer att hunna födda ett levade barn. Allså att jag kan bära barnet tills det blir tillräkligt stort att barnet kan överleva utan för livmodern... Det här känns jätte jobbigt.

Vet inte hur jag ska klara av det. Jag försöker vara stark för alla men det är inte lätt.
För alla runt omkring vill att man ska vara det. Men jag är inte på länga vägar OK. Och vet inte när jag kommer att vara det.
Kanske inte förän vi får barn. För vad vi än gör så tänker att på det här hela tiden. Vi kan slösa tid på annat ett tag men det ända vi vill är att få barn.
Barn, villa och bli en riktig svenson familj.

Vi har varit och kolla på många hus, och nu på tisdag börjar en budgiving som vi ska troligen var med i. Huset är i behov av renovering (hur mycket vet vi inte riktigt) men det är på perekt område istan. Samma område där jag jobbar och ännu närmare jobbet blir det för Rick.. också..., Så på¨det sättet är det ju perefkt...
men om vi ska försöka bli med barn kan vi inte göra det under renoveringen för att kommer inte kunna hjälpa till alls för jag kommer att vara sjukskriven för jag får inte lyfta eller göra något anstränganade för då ökar risken att livmoderstappen öppnar sig och det blir missfall.
Och det VILL VI INTE.

Älskar er, mina barn Elias och Jonathan.
Puss på er!!
/ Mamma

Alvar

Den 7/1 kl. 11.30 dog Rick... pappa. (svärfar)

Det här är det som stod om honom i tidningen. Vilket blev väligt fint.


Alvar, avled lugnt och stilla onsdagen den 7 januari på Skellefteå lasarett efter en tids sjukdom.

Alvar, som blev 68 år, var född och uppvuxen i Söderbodan som enda barnet till Knut och Beda Persson.

1960 träffade Alvar sin blivande fru Karin och de fick tillsammans två söner, Robert och Rickard.

Alvar började på Skega i Ersmark 1962, och där arbetade han fram till pensionen.

Hans stora intressen var jakt och fiske samt att vara ute i skog och mark.

När Alvar fick vara på hemstället i Söderbodan trivdes han som allra bäst. Han var alltid gästvänlig och tyckte om att ha sina nära och kära omkring sig. Att få bli farfar till Rebecca och Isabelle var en höjdpunkt i livet, och glädjen var stor då han fick tillbringa tid med dem.

Många var de stunder då hans underfundiga humor lockade till glada skratt.

Alvar var alltid omtänksam och ställde gärna upp för andra.

Sorgen och saknaden är stor men Alvar kommer för alltid att leva kvar i våra hjärtan genom de många och ljusa minnen som vi har.


JONATHAN

Den 13/1 kl. 22.15 födde jag, Jonathan som han var i magen i 20 veckor. Så även den har graviditeten slutade i ett missfall.

Jonathan vara 26 cm, vägde 255 g och hade 2,5 cm långa fötter. och även han var hur fin som helst.

Elias (föddes 25/2 -08) var ju inte riktigt så här stor. 20 cm , vägde ca 145 och hade ca 1cm stor fötter.

De tror att båda som här missfallen beror på livmodertappen inte kan hålla. vilket inte är så bra. För dom kan sy i hop, vilket dom gör i vecka 14-16 men det igreppet kan leda till missfall. och dom vet inte om det kommer att hålla tillräktigt längs så att baby har en chans att överleva. Babyn måste bli minst 24 veckor. Det bästa om jag kan var gravid tills vecka 28.

Så just nu är livet för oss inte så bra.
Vi måste nu gå igenom det här igen.
Vilket är ju jobbigt som helst.
Och den här gången vet vi inte om vi kommer att kunna få några barn. Som överlever.

RSS 2.0