LIVET ! ! !
Jag fick ett missfall, men det ordet gillar jag inte, för mig är det inte ett missfall som alla säger, för mig är det att jag har förlorade vår son ELIAS. Han är och var min SON. Det är mammans uppgift att ta hand om barnet i 9 månader när baby´s är i mage, men det klarade jag inte, jag förlorade han. Hur bra mamma kan jag vara eller blir när jag inte änns kan ta hand om baby i nio månader.
Jag är väligt ledsen och så arg att det här hände. Efter Elias dog, har jag börjat fråga ställa det mesta. Men mest mig själv. Det känns som jag ahr förlorat en STOR del av mig själv, som jag inte kan finna igen... Hur ska jag göra för att vardagen ska bli relativt bra och att det ska bli lite lättare?!?!!?!?!?!?
Det var en som frågade mig om vi ska skaffa barn igen, visst ska vi göra det någon gång. men att bli med barn igen är en sån skrämade känsla, för tänk om det händer igen. det skulle vara jätte jobbigt att få en tidigt missfall också.
För mig var det inte lätt att vara gravid jag spydde upp till 7-10 gånger per dag. När jag åt så spydde jag, sen ar jag tvungen att fortsätt att äta och sen spydde jag. jag gjorde så för att jag till slut skulle få behålla någon näring och vätska. Det var som att jag vandrade i sömnden flera månder jag orkade inte ta i tu med något. efter jobbbet somnade jag. vaknade igen och hade svårt att somna om. vaknade och somnade om igen. Flera gånger per natt.
Det är klart att jag vill ha barn men att gå igenom allt det där är så jobbigt och att vara orolig i nio månader att det ska hända allt barnet ska dö.. Jág vet att låter negativ men det är så jag känner. Det är svårt att se någon posivtit.
Älskar och Saknar dig, Elias ! ! !
